Norrländska litteratursällskapet | Författarcentrum Norr

Detta nummers förord

Ack jo, det bidde inget enhetligt temanummer.

Det är inget att sticka under stol med; de ursprungliga planerna för Provins 3/2011 grusades. Den utannonserade ambitionen att undersöka norrländsk Do it Yourself-kultur, att närma sig kreatörer inom kultursfären som står på egna ben, slogs undan av en tryckande sommarsol. Merparten av de tillfrågade skribenterna brändes ut, samtidigt som en frostig vind drog genom Provinsredaktionens kontor. Det kaos som tog vid då bara ett par veckor återstod till pressläggning är omöjligt att beskriva i ord. Klart är att hela kartan fick ritas om.

Vad bidde det då?

Ur det som först liknade en desperat räddningsaktion växte något underligt fram. Nya förfrågningar gick ut, till höger och vänster. Brev, mejl och texter utbyttes i i rasande fart. Responsen var fantastisk. Det var som att diskussionen om Gör det själv-kultur istället kom att föras på en metanivå allt medan några av regionens flitigaste och skickligaste skribenter påvisade, med kniven mot strupen, varför den här tidskriften är levande och angelägen.

Provins 3/2011 är en aktuell provkarta över vad som pågår i Norrland just nu. Den täcker av kustlandet, från Norrbotten till Gävleborg, och gör ett par djärva stick in mot landet. Startfältet utgörs av lika delar kvinnor som män och spänner över flera författargenerationer.

Höjdpunkterna i detta detta nummer är många; merparten handlar trots allt om eget skapande. Ur nystanet sticker till exempel vassa stumpar från Nikanor Teratologen ut. De är rubricerade fragment, men skulle lika gärna kunna gå för bekännelse­lyrik – utmärkta för högläsning. Här bjuds fortsättningen på den norrbottniske poeten Mattias Alkbergs länge saknade författarskap och här introduceras en uppföljning till Anna Jörgensdotters skildring av Sandvikens kvinnohistoria, som tog vid med Bergets döttrar. Jörgensdotter berättar i en text som balanserar mellan fakta och fiktion om framväxten av det som för många kvinnor var sökandet efter ett Eget rum. I potpurrit bjuds även en kärleksfull intervju av Hanna Wikman, om ett uppdiktat queerpunkband från Kramfors tillkomstprocess och kreativa strävan.

Teratologen, Alkberg, Jörgensdotter och Wikman är utmärkta representanter för ett skrivande som grott ur kulturlandskap med mindre bördig grund. De är luttrade skribenter som vet att man måste spe på ordentligt med växtnäring för att litteraturen ska spira.

Om att ta saker i egna händer, och publicera sig själv, skriver även Julia Pennlert i sin essä om norrländsk nätpoesi. Hennes artikel om nätcommunityt poesi.se gör ett fräscht försök att undersöka ifall det finns något sådant som norrländsk poesi. Vidare debuterar Mikael Holmberg med en novell som beskriver en egen bildningsväg, vid sidan av den som utstakas på det norrländska universitetet.

Vad mera? Elin Ruuth behandlar Staffan Göthes dramatik, och ett visst släktskap uppdagas. Kristina Sandberg intervjuas sakligt av Vicky Uhlander. Sundsvallsförfattaren Andreas Stickler debuterar i Provins.

Resterande del av detta Provinsnummer fortsätter att fira tid­­skriftens 30-årsjubileum. Norrlands litteraturpris, tidigare Rörlingsstipendiet, läggs under luppen. Det är ett pris som liksom denna tidskrift ägs av Norrländska litteratursällskapet och – kanske just därför – gömmer en märklig och intressant historia.

2011 års vinnare Therése Söderlind introduceras givetvis grund­­ligt. Och som en händelse faller det sig att även ytterligare två av de nominerade, redan nämnda Wikman och Ruuth, f­iguerar här. Likaså tidigare vinnare, i form av Alkberg, Jörgens­dotter, Agdler och Sandberg.

Det hade kunnat ända i ett typiskt mellannummer, men bidde istället en sorts inventering, ett kraftprov, en stor skördefest av alltsammans. Ett läskalas i framgången och kreativitetens tecken.

Erik Jonsson