Norrländska litteratursällskapet | Författarcentrum Norr

Detta nummers förord

"I Norrland kan ingen höra dig skrika". Med den undertiteln försökte man lansera den svenska skräckfilmen Det okända (2000). Efter protester, som handlade lika mycket om det tragiska i taglinen som det förment exotiserande, drogs dock frasen tillbaka. Filmen, som kretsade runt fem biologer med uppdrag att undersöka Norrlands orörda vildmark, floppade också ohjälpligt. Idag nämner man den i samma andetag som den svensk-amerikanska science fiction-kalkonen Rymdinvasion i Lappland (1958), där jättemonster löper amok bland samer och forskare i Lappland, övervakade av bleka utomjordingar i anorak.

Idén om att gestalta glesbygden på detta vis, som ett sorts mytiskt fantasilandskap, sträcker sig längre bak i tid än så (vilket inte minst forskningen om samisk kultur kan berätta om). Söder­ifrån ser man ena stunden på Norrland som ett naturromantiskt mecka, i nästa stund som en ogästvänlig snårskog.

Detta nummer av Provins laborerar med det senare förhållningssättet. En serie skribenter har fått i uppdrag att ta sig an dessa "mörka" och "skrämmande" marker med valfria medel – en strålkastare eller ett stearinljus, med humor eller allvar. De har blott fått en anvisning med sig, den för ändamålet påhittade termen "Norrländsk gotik". När man i litterära sammanhang talar om gotik så åsyftar man vanligen en skräckromantisk genre som uppkom under romantiken. Den kombinerar skräck och ingredienser som utmärker den romantiska epokens litteratur: fantasi, äventyr, mystik och exotism. På så vis klargörs förhoppningsvis att det är en litterär genre som reproduceras, att det mytiska norrländska sagolandskapet är ett fabricerat begrepp. Den som vandrat i Hedenvinds jämtländska skogar vet också att det är betydligt mer harmoniskt än en promenad genom Kungsträd­gården en fredagskväll.

Några av fältstudierna har samlats under avdelningen Svarta sagor, där även tematiskt angränsande texter inrymts. Glädjande nog har detta gett Provins möjligheten att bädda in ännu en serie intressanta debutanter – såsom Andrea Berglund och Anna Östman – sida vid sida om etablerade skribenter som Elisabeth Rynell samt lovande prosaister som Hanna Wikman och Linnéa Axelsson. Att, som sin första text, leverera en tematiskt knuten berättelse är ingen enkel match. Resultaten har likväl svarat mot förväntningarna.

Utöver detta prövas en jämförelse mot den amerikanska söderns litteratur, som under minst lika lång tid fått dras med samma katalogisering som den norrländska. Där återfinns nämligen karaktärer vi känner igen från den svenska glesbygden, ofta beskrivna som avogt inställda till främlingar, lågutbildade och grovlemmade. Essän "Begränsningarna ligger i blickens kapacitet att omfamna" vill undersöka ifall det finns fog för en term som motsvarar den amerikanska etiketten "Southern gothic".

Samma schablonbilder som härskar över Norrland och sydstaterna undersöker de mycket omskrivna författarna Nikanor Teratologen och Anders Johansson i en mejlväxling. För ordningens skull ska det fastslås att detta inte är samma Anders Johansson som skrivit i Provins de senaste åren. Läser man inge­t annat än tidskriften Provins torde han sålunda vara en ny bekantskap, annars är det högst troligt att hans namn känns igen från diskussioner om Ondskan inom litteraturen, det vill säga samma arbetsområden som Teratologen rör sig inom i sitt skönlitterära skrivande. Eftersom detta på många vis är ett spekulativt och konceptuellt tidskriftsnummer är de samtalande inslagen fler än ett. Bland annat finns här en intervju med Ola Nilsson, med anledning av termen "Country noir". Tillsammans hjälps de åt, vrider och vänder på kategorier och begrepp.

Till detta fullspäckade nummer har också Madeleine Eriksson gjort ett inlägg till debatten om den omtalade TV-serien Dansbanan i Täfteå, sorterat under samma ämne som de ovan nämnda bidragen. Författarna Per L Christensen och Åsa Boström introduceras också med var sin skönlitterär text. Den senare har tidigare figurerat i Provins nätupplaga. Detsamma gäller Åsas bror Pär Boström, som handplockats som illustratör till detta nummer. Läs varför valet föll på honom i presentationen av illustratören.

"Gotisk lyrik", i olika former, bjuds från Carl Åkerlund, Gunnar Balgård och Sten Hanson. Hanson, som idag är känd som ljudkonstnär, fyller 75 år under våren och då hans alltför förbisedda författarskap alltid handlat om detta karga, ogästvänliga norrländska landskap har han förärats en särskild introduktion i tidskriften, skriven av vännen Lennart Frick. De två var med och startade en av de första norrländska litteraturtidskrifterna, Ultima, som Provins berättade om i föregående nummers introduktion till Britt-Marie Eklund. När vi firar Hansons födelsedag fortsätter vi med andra ord firandet av Provins 30-åriga historia, och hela den norrländska litteraturen. Mot slutet av numret återfinns Hansons Ålderdomliga visor, som först hördes i den första kretsen glesbygdsförfattare.

Detta är våra myter, våra sagor. Oss fria att parafrasera och o­rkest­­rera. Hör... det skriker i skogen.

Erik Jonsson