Norrländska litteratursällskapet | Författarcentrum Norr

Detta nummers förord

Provins firar 30 år, och får samtidigt en ny redaktör. Jag minns mig ha läst om liknande omständigheterna 1991, då Gunnar Balgård tackade för sig efter dryga tio år vid rodret. Sedan dess har redaktörskapet passats runt över hela Norrland. Det är dock en historia lika lång och krånglig som det Norrländska litteratursällskapets. Låt oss kort och gott konstatera att tidskriften vänt hem till sin uppväxtort Umeå, samt att jag är fylld av vördnad över att ha utsetts till redaktör.

Under 2011 kommer Provins läsare få sin beskärda del litteraturhistoria. Till kommande nummer väntas bl a en utvärdering av Rörlingsstipendiatet, eller Norrlands litteraturpris som det numera heter. Det kommer också att rustas inför ett stundande sommarmöte där temat är "Öar". Uppslaget behandlade Provins redan på 90-talet och kommer därför innebära flertalet återblickar.

"Det hör till historiens natur att berättelserna kommer i efter hand", citeras Torgny Lindgren i ett av Provins absolut första ledartexter. Frågan är dock när ett aktuellt författarskap övergår till att bli litteraturhistoria? Slutar de då vara aktuella, och hur länge törs man egentligen vänta utan att riskera glömma bort viktiga bitar? Själv vågar jag aldrig lita på litteraturvetarnas och biografiskrivarnas goda minnen. Allt för ofta har det visat sig förrädiskt. I ärlighetens namn törs jag inte heller lita på Provins, även om den borde erbjuda extraordinärt god täckning inom sin tilldelade region.

Därför har jag haft för ambition att sammansätta ett retrospektivt jubileumsnummer som städar upp runt några av tidigare generationers finaste, mindre ihågkomna kvinnliga författare – och detta utan att någon gång tala om Sara Lidman (det gick inte, men jag försökte åtminstone). De som istället kommit med är namn som aldrig eller bara undantagsvis tagits upp i Provins: Britt-Marie Eklund, Stina Aronson, Eva Neander och Elsa Forsgren. Aronson är såklart det stora undantaget. De övriga tre saknas i stort upplagda översiktsverk som Lönnroth-Delblancs standardverk Den svenska litteraturen och det samnordiska projektet Nordisk kvinnolitteraturhistoria. Elsa Forsgren finns inte ens med i Svenskt författarlexikon vilket är anmärkningsvärt. Det täcker annars in varje gårdspoet, kåsör eller diakon som egenhändigt gav ut ett häfte betraktelser mellan 1900-1975.

Eklund, Aronson, Neander och Forsgren har mycket gemensamt. De skulle alla kunnat redogöra för hur hem och hushåll bromsat upp deras skrivarbanor. De är resande, och hemvändare. Alla är dessutom språkkonstnärer verksamma under en tid då de, ifall de fötts med annat kön eller på annan bostadsort, hade kunnat se sina författarskap blomma ut. Vill man sätta en rubrik på detta nummer kunde det alltså vara Kvinnliga modernister från Norrland och deras förutsättningar. Läsarna bjuds fyra introduktioner med inslag från olika håll och av diverse sort. Somligt är personligt skrivet, annat mer litteraturvetenskapligt hållet.

I jubileumstid har det känts naturligt att börja vid Britt-Marie Eklund från Norsjö. Detta eftersom att hon spelat en nyckelroll vid den första norrländska författarkretsens sammankomster. Eklund har av allt att döma uträttat ett pionjärsarbete i det tysta. Hennes kvitto på detta är inte mycket mer än en tunn diktsamling. Essän som inleder detta nummer baseras på brevmaterial och vittnesmål från kvarlevande vänner. Den ger sig på att förklara hennes lyrik såväl som hennes livshistoria. Som komplement bjuds en kort, tidigare opublicerad Eklunddikt, som anknyter till den tidens norrländska kulturdebatt.

Den mest berömda i kvartetten är tvivellöst Stina Aronson. Hennes författarskap överträffar de övriga tre, både till vidd och kritikergensvar. Hon är först ut och sist kvar. Aronson är som sagt inte förbisedd i dräpande mening, men ofta missförstådd. Främst i det att hon länge rubriceras som, i första hand en bygdeskildrare, i andra hand en betydelsefull modernist. Till berättelsen om Aronson ger Peter Kihlgård och Johan Lundin Kleberg varsitt bidrag. Ett prosaessäistiskt och ett mer litteraturvetenskapligt. Båda tar fasta på språk, skrivprocesser och intertextualitet. Den senare texten tar sig dessutom an Hitom himlen ur ett nytt perspektiv som gått tidigare litteraturvetare förbi. Klebergs text väver även in den obskyra mellankrigsförfattaren Märta Edquist.

Jag har inte en komplett uppsättning av Provins men törs likväl påstå att Eva Neander aldrig har figurerat i tidskriften. Hon var av undflyende natur, och i vuxen ålder bara stundtals en kommunikativ människa. Likväl är hennes röst omisstydbar och omistlig. Under 40-talets svenska novellboom, då författare som Helmer Grundström, Birger Vikström och Thorsten Jonsson vann erkännande, var Neander en av få representerade kvinnor. Delar av denna novellproduktion finns samlad i två böcker. Utöver detta finns en roman, ett lyrikhäfte och en postum textsamling. Om den kirunafödda författaren bör även sägas att hon var den enda av de kvinnliga 40-talsskrivarna som förde ett lika bohemiskt flackande som sina manliga kollegor. Vilket mest var av ondo. Till och från rörde hon sig i klarabohemskretsarna, men senare, när tiderna blev svårare och rösterna allt skrävligare, retirerade hon till sitt "flickrum", för att slutligen, 1950, själv göra slut på sitt lidande. Berättelserna om Eva Neander kommer från tre olika håll. Dels ges en inledande essä som baseras på nya fynd, upphittade klippböcker och avdammade gamla brev, dels ger Moa Holmqvist en koncis ingång till Neanders lyrik, medan hon på samma gång gör upp med tidigare, onyanserad kritik av Neanders verk. Avslutningsvis får studieämnet själv redogöra för sin ringlande väg.

Elsa Forsgren känner trogna läsare genom undertecknads essä "Modernisten från Vittangi" i Provins 4, 2009. Sedan den gick i tryck har jag tagit emot en hel del brev och förfrågningar, men har egentligen inte kunnat göra annat än att hänvisa till vad som redan skrivits. Därför är det båda lättande och förstås glädjande att till detta nummer bjuda tio sidor tidigare osedda dikter från Forsgrens penna. De var tänkta att publiceras redan vid 50-talets slut då Elsa bodde i Malmberget, men kom på avvägar och har sedan befarats vara förkomna. Först nu trycks de. Sviten vittnar om en något ljusnande fortsättning, att allt inte ändar i olycka, även om trösten i många fall är marginell. I alla de fyra författarfallen har Provins aktivt letat efter textinslag som bjuder frihet, humor eller någon slags fortsättning.

Provins #1 2011 innehåller också en rad bidrag från samtida författare. Luleåfödda Elin Ruuth har precis nominerats till Borås Tidnings Pris för sin debut Fara vill. I detta nummer minns hon tillbaka på en barndomsresa till Finland. Tidigare estradpoeten Moa Frygell gör ett första framträdande med tre vassa dikter. Vidare bygger förra årets Novellprisvinnare Hanna Hindriks vidare på sitt författarskap med en nyskriven novell. Dessa tre författare anknyter på olika vis till sina redan avhandlade föregångare – genom att tala om resande, svåra personliga erfarenheter eller bara genom att nyttja ett rasande vackert språk.

Avslutningsvis presenteras den första avhandlingen av Pär Hanssons författarskap. Den är skriven av poeten Pernilla Berglund. Liksom Hansson är Berglund uppvuxen inom Vännäs kommun. Detsamma gäller för mig. När jag själv började intressera mig för samtida poesi låg Hansson närmast till hands, och Provins var under en tid närmast synonymt med Vännäspoeten, vilket även var anledningen till att jag läste den. Hansson är en av få diktare som värnat det "Västerbottniska" genom 90-talet och vidare. Sålunda har det känts viktigt att avsluta detta 30-årsnummer med en nyskriven Pär Hansson-dikt.

Om jag redan nu ska uppvisa något nytt inslag, utöver själva textinnehållet, så får det bli att en särskild illustratör och omslagstecknare handplockats till detta nummer av Provins. Min ambition är att fortsätta på det spåret – även om man inte fortsättningsvis kan hoppas på att kunna knyta till sig en av Europas mest eftersökta tecknare. Detta nummer har illustrerats av Joanna Hellgren, som just nu slår sig fram i Frankrike med sina grafiska romaner om Frances. En introduktion till henne finner du i slutet av tidskriften.

God läslust!

Erik Jonsson
Nytillträdd redaktör