Norrländska litteratursällskapet | Författarcentrum Norr

Det har gått drygt två år sedan jag i förordet till det fjärde numret av Provins för 2008 lämnade ett slags programförklaring för det som skulle bli mitt redaktörskap för tidskriften. Jag talar där om viljan att diskutera frågor om centrum och periferi, mellan det partikulära och helheten, utan att fastna i förenklande dikotomier. Genom att utgå från själva ordet "provins" var det möjligt att påbörja ett samtal om makt, där skillnaden mellan centrum och periferi kunde beskrivas i termer av uppmärksamhet – centrum ges en obligatorisk uppmärksamhet av periferin, och kan i sin tur kosta på sig att ignorera periferin – men där ordet "provins" också kunde destabilisera maktordningen, där det kunde vrängas ur maktens mun och laddas med subversiv kraft.

Egentligen började mitt arbete med Provins redan året innan, i nummer 4 2007, där jag i artikeln "Provinsen och avantgardet" angav ett grundläggande ackord för mitt arbete med tidskriften. Min ambition var att se skribenterna kring tidskriften som delar av ett löst knutet nätverk, inte nödvändigtvis en del av den norrländska provinsen, men provinsiella i så måtto som konstnärer och intellektuella strävar efter att förhålla sig autonoma till varje givet centrum – inte alltid avantgardister i ordets gängse bemärkelse, men en del av avantgardet på det sätt som det avantgardistiska alltid måste ligga före, utanför bilden, i marginalen.

Under den här tiden, under arbetet med nio nummer av Provins, mellan augusti 2008 och november 2010, har jag haft glädjen att arbeta med ett stort antal skribenter och bildkonstnärer, både unga och gamla, kända och mindre kända. Jag ska inte räkna upp dem alla, det här är ett förord och inte en "credit list", men jag vill betona i hur hög grad jag upplevt samarbetet omkring tidskriften som berikande, både för mig personligen och för den akademiska miljö inom vilken jag verkar: det litteraturvetenskapliga kollegiet vid Mittuniversitetet i Härnösand.

Vid ett par tillfällen har jag också försökt bereda plats för insänt material, väl medveten om att tidskriften Provins också har en viktig uppgift att fylla som medlemsorgan åt Norrländska litteratursällskapet. Den här gången består tidskriften till stora dela av material som sänts in till oss och som legat kvar, trots ett serverbyte i våras då en del texter olyckligt försvann ut i cyberrymden.

Förutom det insända materialet handlar det här numret om tre festivaler som ägt rum i Norrland under det senaste halvåret. Det rör sig om festivalen Urkult vid Nämforsen, som det här året ägde rum för sextonde gången, och om Jazzfestivalen i Umeå, som i slutet av oktober arrangerades för fyrtiotredje gången. Det rör sig också om den publikmässigt betydligt mindre Poesifestivalen i Västernorrland, som för tolfte året hade sin avslutning på Sambiblioteket i Härnösand. I det här numret har vi låtit tre poete­r representera poesifestivalen: Gösta Friberg, Jenny Wrangborg och Tom Malmquist.

Vi återknyter också till den i Provins genom de senaste två åren pågående diskussionen om maktstrukturer i förhållande till begreppet identitet genom att publicera efterordet till den franska upplagan av Valerie Solanas SCUM-manifesto. Text­en är skriven av den franska litteraturens enfant terrible Michel Houel­lebecq och översatt av Kennet Klemets, som själv bidrog till Provins nr 2, 2010 med ett antal goda dikter. Houellebecqs text kan betraktas som ett slags angrepp på feminismen från den något oklara, antihumanistiska outsiderposition som vi vant oss att förknippa med honom. Väl medvetna om att vi knappast kan låta en sådan text stå helt oemotsagd har vi låtit Anders Johansson komma med en replik: "Mänskliga och omänskliga stadier".

För övrigt ligger tyngdpunkten i det här numret alltså på insänt material och på lyrik. Jag hoppas att det ska vara till förnöjelse. För övrigt kan jag bara tacka för mig och önska den nye redaktören lycka till under 2011.